Rosens namn – medeltida spänning i snygg förpackning

Umberto Eco har sett till att fylla bibliotek överallt med mängder av titlar som älskas av läsare världen över, men det var med Rosens namn som han debuterade. Det är ju ingen dålig debutroman direkt och att det är en lärd och välutbildad man som är författare till boken märker man på första sidan. Det är en ynnest att få läsa hans böcker, oavsett om det är Rosens namn, Om fulhet, Baudolino, Foucaults pendel eller någon annan av alla de böcker han försett oss med.

Om du gillar historiska romaner så är detta en riktig pärla som du genast borde läsa om du av en eller annan anledning missat mästerverket. Att författaren var en historiker och medeltidsexpert bland mycket annat får man se prov på i denna roman som utspelar sig just i det medeltida Italien. När man hör ”medeltida Italien” så är det nog för de flesta på det viset att man tänker på påvar och munkar, inkvisitionen och den kamp som fanns mellan just påven och kejsaren. Allt detta får vi med i boken och det gör att man både lär sig lite historia och får vara i en bok som är ytterst välskriven.

En av de saker som kanske är det mest intressanta är att man får ta del av det faktum att kristenhetens dogmer diskuterats flitigt och aggressivt genom historien. Du kommer att få lära dig både det ena och det andra när du läser denna bok och det är en av de romaner som man kan säga har många lager. Boken är både en detektivroman, en historielektion och en uppvisning av oemotståndlig prosa. Här får man alltså allt i ett och efter det att du läst denna bok så kommer du nog att snegla åt just historiska romaner ganska ofta!

Vi får följa med den unge munken Adso och hans läromästare William av Baskerville (där namnet William anspelar på teologen William av Ockham och Baskerville på Sherlock Holmes-historien Baskervilles hund) när de besöker ett kloster där munkarna dör en efter en under mystiska omständigheter. Att detta kloster också har kristenhetens mest berömda bibliotek gör knappast saken sämre för oss läsare, utan det gör bara att det blir ytterligare en spänningsfaktor i boken. Det är svårt att ogilla det faktum att det hela utspelar sig i ett kloster då det gör att det definitivt är en historia med ett upplägg där man får vara med om lite annorlunda miljöer och det är aldrig fel! Det är Adso som är berättare i boken, vilket är en trevlig touch.

William och Adso söker efter svaret på vem som ligger bakom morden och som läsare får vi följa med på denna spännande resa. Eftersom klostret väntar besök av en delegation från självaste påven så önskar abboten naturligtvis att morden blir lösta så fort som möjligt så att det är löst när delegationen anländer. Jakten på mördaren pågår under 7 dygn, vilket gör att det är en roman som låter berättelsen finnas under en kompakt tidsrymd. Vem är det som mördar munkar för glatta livet, är frågan och eftersom William av Baskerville (som för övrigt spelas av Sean Connery i filmatiseringen) är en klipsk och skarpsinnig man så är det självklart att han sköter detektivarbetet rörande dessa mord.

Att få läsa en roman som handlar om mord och ”who did it?”, men som är förgylld och diamantprydd av Ecos hand gör att alla, även läsare som inte gillar vanliga deckare, kan ta denna bok till sig. En vanlig deckare är det inte. Absolut inte! Det är mycket mer än så! Med lärd han tar Umberto Eco med oss på en rafflande utflykt till 1300-talet och de politiska motsättningar som fanns då. Att vi får med en ondsint person som är utsänd av inkvisitionen i boken gör bara att det blir ännu bättre ur ett historiskt perspektiv och att Eco kan sin historia, så mycket är säkert.