IT – en riktig klassiker i ny tappning

Rädd för clowner? Rädd för röda ballonger? Rädd för vad som kan gömma sig i kloakerna? Rädd för den alldeles underbara skådespelaren Tim Curry som alltid dyker upp i aningen märkliga sammanhang? Inte konstigt alls! Både rädsla för clowner, röda ballonger, kloak-nojja och rädsla för Tim Curry som spelade Pennywise på 90-talet är helt befogad. Vissa saker sätter helt enkelt sina spår och för alla som sett IT så finns det helt klart mycket att vara lite skrämd av, vilket innebär att allting är precis som det ska då det är en skräckfilm det handlar om!

Om det är någon som missat att det är Stephen King som ligger bakom IT så vet ni det nu, men det hade man väl kunnat gissa rätt på även om man inte visste, eller hur? När det kommer till personer som verkligen har gett världen många avbitna naglar med sina fantastiska historier så är väl ändå Stephen King den som toppar listan? Gillar man inte hans verk (eller kanske borde vi snarare kalla dem underverk?), så gillar man helt enkelt inte bra skräck, så är det med den saken. Punkt!

Då majoriteten har läst åtminstone något av hans verk så är det också många som kan intyga att han, om någon, fått oss att intressera oss för skräckgenren. Det är också så att när det kommer till författare vars verk filmatiserats så spelar Stephen King i en helt egen liga. Hans böcker gör sig extremt bra som filmer och det handlar såklart om att han berättar historier på ett sätt som få andra kan sägas göra.

Så, då skrider vi till verket och drar igång med 2000-talets version av den älskade klassikern, så häng med! Först och främst är det på sin plats att berätta att Bill Skarsgård gör sig perfekt i rollen som antagonisten då han ger oss en uppvisning av en clown som vi inte trodde kunde bli läskigare än originalet från 1990-talet, men ack så fel vi hade! Trots att Tim Curry var briljant i rollen, så kommer Bill Skarsgård och gör rollen lika briljant han. Det är kul med två uppsättningar av allas vår skräck-clown och att båda är exemplariskt tolkade gör att det är en ren njutning att titta på denna film så fort Pennywise dyker upp på bioduken! Det krävs karisma för att kunna axla en roll som den här och det har ju definitivt Tim Curry på sitt CV (allra helst för sin roll som just Pennywise, men även sin tolkning av Dr. Frank-N-Furter i Rocky Horror Picture Show). Bill Skarsgård är fortfarande väldigt ung, så att han kunde ta sig an denna svåra roll och göra den till sin egen och uppvisa ett sådant stort mått av karisma är oerhört imponerande!

Det är också så att skådespelarna som spelar Bill, Ben, Beverly, Richie, Mike, Eddie och Stanley är otroligt bra i sina roller! Det krävs att det är bra skådespeleri när det kommer till att ge nytt liv åt en klassiker och det lyckas man väl med här. Det är ju inte bara Pennywise som behöver rätt skådespelare, utan det är minst lika viktigt att man ger ”The losers club” bra skådespelare för att berättelsen ska få den respekt den faktiskt förtjänar.

Då berättelsen cirkulerar runt ungdomarna i ”The losers club” så är det också deras rädslor som är i fokus. Det är just deras rädslor som Pennywise tar sin näring från och utan deras rädslor skulle han ju falla platt till marken. Deras mod och deras beslutsamhet är imponerande, men det är väl i och för sig inte så konstigt när man ser till varför de ger sig ut på sitt äventyr från början.

Filmen tar sin start i Bills lillebrors (Georgie) försvinnande och som betraktare/läsare vet vi att han är i händerna på den ondsinta och galna clownen Pennywise. Det är ett läckert drag att presentera antagonisten så tidigt i filmen och det gör att berättandet blir aningen annorlunda upplagt än vad vi är vana vid. Överlag är ordet ”läckert” väl passande på IT i 2000-talstappning och det är med tacksamhet vi tar emot denna nyinspelning med allt vad den burit med sig! Alla generationer borde få sig en IT som är endast för dem om man kan återskapa filmen så bra som man gjort i denna senaste version!

Att man valt att slänga in ett riktigt bra soundtrack där både The Cult och The Cure är med på ett hörn gör att det blir ännu bättre då dessa band är bra på att förmedla rätt känsla. Berättelsen får sig en ”skjuts” med hjälp av musiken och det gör att det bara blir ännu bättre!