Quinnan och Dr Dreuf – en klassiker alla borde läsa

Mare Kandre hann skriva många enastående böcker innan hon, alltför tidigt, avled vid 42 års ålder. Bland de romaner som hon lämnat till oss finner vi bland annat Djävulen och Gud och Bestiarium. Om just Bestiarium sa hon ”Jag vill hellre våga skriva fantastiska, originella romaner än duktiga böcker, som jag får beröm för” och det är absolut på det viset att hennes böcker är både fantastiska och originella. Det är dock också på det viset att de ord hon satt på pränt är den typen av ord som förtjänar just beröm och det många gånger om!

Mare Kandre-priset, som delats ut sedan 2006, är ett pris som, liksom hennes romaner, håller både henne och hennes sagolika sätt att skriva på vid liv. Att detta pris delas ut till nya författare som skriver i hennes orädda och något obstinata stil gör att alla vi som tycker om hennes böcker har nya författare att upptäcka år efter år och det är en stor ynnest.

Vad är det då med just Quinnan och Dr Dreuf som är så lysande? Först och främst är det ju titeln, såklart. Hennes formidabla sätt att snabbt i en titel direkt få oss läsare att inse att detta är en roman där man utan minsta stopp kommer att behandla Freud helt utan respekt är fenomenalt! Nu har det ju i och för sig alltid gått lite upp och ner hur mycket plats Freud ska få fortsätta ta i västerländsk utbildning och diskussion, men så lite som möjligt för att Quinnan ska få upprättelse är väl inte mer än rätt att säga. Hos Kandre behandlas han oförsiktigt och han när långt nere i avgrunden snarare än på en piedestal där hennes sätt att låta Quinnan förnedra honom är lysande.

Det finns många passager i denna text som förtjänar att bli citerad och en av dem är när Quinnan förklarar för Dr Dreuf att hon ”lever här i egenskap av kvinna, förstås, en ytterst enkel och åldrad sådan, ni vet, doktorn, svart katt, örter, dekokter och ett litet torp i utkanten av byn.” Doktorns svar är klockrent kvinnohat där man får reda på att han minsann vet exakt vad hon talar om och att han har studerat ”Häxhammaren” för att lära sig mer som kvinnans ”dunkla sinnesstämningar” och ”sumpiga psykiska världar”.

Att kvinnan på soffan symboliserar och tar på sig hela historiens kvinnoförtryck är det som gör att det blir en så intressant ”twist” i brist på ett mer lämpligt ord. Hon tar sig igenom varenda epok och vi får vara med i Paradiset med Eva och Satan och att hon samspråkar med Satan är naturligtvis av särskilt intresse för Dr Dreuf. Upphetsningen när hon talar om att Satan är med i det hela är stor, han har ju ändå läst ”Häxhammaren” och vet hur nära detta hysteriska penislösa kön står Satan!

Kandre tar sedan upp en mängd andra klassiska historiska händelser som visar på hur historien konstant hatat kvinnor, så som häxförföljelserna där hon förklarar för Dr Dreuf hur hon, tillsammans med andra kvinnor, bränns upp på bål. Trots alla målande bilder av kvinnohatets historia så kanske det beskrivs som allra bäst när hos berättar att hennes man vill låsa in henne på grund av att han anser att hon är ”galen, en häxa, en idiot, mindre vetande, att jag inte går att lita på, hysterisk, lössläppt, en dålig mor” och doktorn i sitt stilla sinne tänker ”och måtte han lyckas”.

Sarkasmen träffar en direkt på första sidan och man vet redan efter två meningar in i boken att här har vi att göra med en författare som tänker ta sig an historiens misogyni och låta en av de mer självgoda manliga ”tänkarna” genom tiderna få sig en rejäl avhyvling. Quinnan i denna text symboliserar alla kvinnor och ”den gode doktorn” i form av Freud visar med varenda tanke och ord som Kandre tillskriver honom exakt hur självgod den manliga historien är och exakt hur kvinnor ständigt befunnit sig i kulisserna genom historien.

Naturligtvis har Kandre tagit fasta på det här med ”hysteri” som ett endast för kvinnor existerande tillstånd. När kvinnan (alltså vem som helst av oss kvinnor från idag och genom hela historien existerande) på soffan förklarar att allting är svårt och att hon inte klarar av det så är det dags för Dr Dreuf att genast se till att avstyra ”hysterin” som han menar komma krypande. Att ta fasta på orden hon yppar och att faktiskt få ett svar på den frågan som Freud faktiskt dog utan svar på, alltså ”Vad vill kvinnor ha?” är tveklöst ointressant för Herr Doktor. Istället manar han henne till lugn och säger att han förstår att hon inte mår bra. Förklaringen? Att hon inte är utrustad med ett manligt ”organ”, såklart.

Detta är inte ett nytt ämne och det kommer att dyka upp fler texter av intelligenta och intressanta kvinnor som Mare Kandre, men ingen annan kommer att kunna skriva just Quinnan och Dr Dreuf. Då de är en av de mest sylvassa och, faktiskt, mest påstridiga samt klockrena romaner som behandlar just detta ämne så är det också en bok som alla borde läsa. Det finns ingenting i denna bok som inte förtjänar er uppmärksamhet. Den är så nära perfektion man kan komma. Läs den, läs om den, minns den, ge den till era barn och barnbarn. Älska den och respektera vartenda ord i den. Den är värd allas beundran, respekt och kärlek från det första ordet till det sista.